Lovsång fri från orons tvång

Predikan på tacksägelsedagen, årgång 3 - "Lovsång", 2014-10-12
Predikan hölls under en temamässa under namnet "Pilgrimsmässan"

Vish 7:15-22
Kol 3:16-17
Luk 19:37-40

Må nu Gud hjälpa mig att klä min insikt i ord och göra mina tankar värdiga hans gåvor. Amen.

Jag vill säga något om Vishet och något om Lovsång.

VISHET…
…är att klä sin insikt (sin erfarenhet) i ord (och handling) värdiga Guds gåvor, fri från orons tvång.

LOVSÅNG…
…ÄR ATT I ORD (OCH HANDLING) BEJAKA Guds verkande kraft i livet, fri från orons tvång.

  è Just detta är det som lärjungarna gör när de tillsammans med Jesus tågar in mot den heliga staden.

De som har följt honom genom så mycket, de gläds över allt de har varit med om, alla underverk, kraften i Jesus ord…
När de nu går ner för Olivberget och den heliga staden kommer i sikte med det magnifika templet, sjunger de i glädje.

Känner ni stämningen? De har väntat länge, vandrat länge. De är en grupp pilgrimer som har stått ut med varandra i dagar och nätter. De har delat tro och liv. De har delat andliga erfarenheter och livsavgörande ögonblick tillsammans. På vägen har de blivit en familj.
De har slutit upp kring Jesus och nu kommer deras vandringsmål i sikte – staden, den heliga – Jerusalem med dess tempel. Här är Gud!

Och de börjar sjunga tillsammans, den sång som pilgrimer välkomnas med vid de stora högtiderna. (Ps 118:26): ”Välsignad är han som kommer i Herrens namn!”

MEN de gör ett tillägg – ”konungen”. För de har sett nog för att ha kommit till insikten om att denna Jesus från Nasaret är Gud själv. De har delat sina liv med honom, kommit så nära att de inte kan tiga om det längre. De tvekar inte. Jesus är den som de har väntat på, den vi hoppas på.

Och de sjunger om fred i himlen och ära i höjden.

Känner du igen de orden? Känner du igen den sången? Det är samma sång som änglarna sjöng för några herdar den där natten då Jesus tågade in i världen. Då sjöng de om fred på jorden – för det var till jorden han kom.

Nu sjunger lärjungarna om fred i himlen. Jag undrar om de förstår sin profetiska röst? Nu är riktningen himmelriket, men inte på det sätt som pilgrimerna tror. Då hade de inte sjungit med en sådan glädje.

En kan ju förstå att fariséerna blir upprörda när de hör hur lärjungarna parafraserar den så gamla psalmen och ändrar dess innebörd. De har ju inte vandrat med Jesus, de har ju inte delat sina liv med honom. De har inte kommit till den självklara insikten om vem han i sanning är. De ber Jesus hålla lite kontroll på sina lärjungar.

Men ”om de tiger kommer stenarna att ropa!” för skapelsen lovsjunger nämligen Guds verk, det vet den som kan sin skrift, och det vet den som har pilgrimsvandrat någon gång. Skapelsen bär på en lovsång, den bär på berättelsen om dem som gått före. Och Jesus har lovsjungits av änglar och människor. Skulle då inte stenarna ropa om människorna tystades?!

Likt stenarna har lärjungarna sett tillräckligt för att vara fria från oro och det tvång som oron sätter på oss. De har mött livet, de har mött upprättelse, de har sett och hört allt det goda som kommer av ett liv med Jesus – därför vågar de lovsjunga, utan oro. Därför kan de nu orädda klä sin insikt i ord (och sång).

Det finns människor som gör det än idag. Som har förmågan att klä sin insikt i ord och handling. Som har erfarenhet, starkare än den oro som omvärlden förmedlar.

Jag tänker exempelvis på de gudstjänstfirare som tidigare i år fortsatte sin gudstjänst med psalmsång mitt på gatan, mitt i vägen för det nazistiska demonstrationståg som var på väg. Likt stenen – fria från orons tvång – sjöng de sin lovsång, klädde de sin insikt i ord.

Jag tänker också på 17-åriga Malala Yousafzai (som nyligen tilldelades fredspriset), som trots 3 skott i huvudet fortsatte att klä sin insikt i ord och kämpa för unga flickors rätt till utbildning. Hon bär på erfarenheter som var starkare än den oro som de människor som skjöt henne försökte väcka. Likt en sten – fri från orons tvång.

Lovsång är just det – uttryck i ord (och handling) för de goda erfarenheter av relationen med Jesus som vi bär på. Uttryck i glädje och tacksamhet – utan tvång – utan oro.

När vi ser värdet i det goda vi längtar efter då räds vi inte längre att förlora allt,
då vågar vi kämpa för det,
då vågar vi – fria från orons tvång – lovsjunga Gud.

Må nu Gud hjälpa oss att klä vår insikt i ord och göra våra tankar värdiga hans gåvor. Amen.