Redan som små barn lär vi oss att vårt värde är lika med summan av våra handlingar. Vi får vad vi förtjänar. Barnen applåderas när de äntligen klarar av något nytt, får beröm när de ritar fint och när de gör det som passar oss vuxna (klär på sig utan bråk, borstar tänderna utan tjafs, äter upp sin mat, ja allt det där som vi vet är bra för dem). "Ät upp maten så får du efterrätt", "Du får inte titta mer på TV ikväll om du inte är snäll mot din syster".
Ständigt bedöms våra handlingar och får den rätta belöningen. Vi fortsätter från barnsben in i vuxen ålder. Vi betygsätts för vår kunskap och kompetens. Vi får högre lön ju bättre vi blir på vårt arbete, vi värderas högt i andras ögon ju fler vi är snälla mot, och gärna ska vi göra något samhällsnyttigt och välgörande som märks. Då får vi människors vördan. Och vi straffas om vi gör andra människor illa.
Ständigt bedöms våra handlingar och får den rätta belöningen. Vi fortsätter från barnsben in i vuxen ålder. Vi betygsätts för vår kunskap och kompetens. Vi får högre lön ju bättre vi blir på vårt arbete, vi värderas högt i andras ögon ju fler vi är snälla mot, och gärna ska vi göra något samhällsnyttigt och välgörande som märks. Då får vi människors vördan. Och vi straffas om vi gör andra människor illa.
Så lever vi hela våra liv utifrån detta synsätt. Det är djupt inarbetat i oss – "du är vad du gör". Allt vägs på våg, alla våra handlingar. Vi dömer och bedömer varandra och allra mest dömer vi oss själva. (hur många chokladkakor har du rättfärdigat genom att säga att du "förtjänar den eftersom…?)
Det är som om livet är en spelplan och vi är figurer på den spelplanen. Figurer som samlar poäng på väg mot mål. Mest poäng på slutet vinner och får belöningen – något slags himmelrike.
Det är som om livet är en spelplan och vi är figurer på den spelplanen. Figurer som samlar poäng på väg mot mål. Mest poäng på slutet vinner och får belöningen – något slags himmelrike.
Petrus fråga till Jesus är helt klart förfogad i ett sådant perspektiv. Jesus har just skickat iväg en rik och numera även bedrövad man och deklarerat att "det är svårare för en rik att komma in i himmelriket än för en kamel att komma igenom ett nålsöga".
Rikedom sågs ju som ett tecken på Guds välbehag med en människa, att Gud hade välsignat henom. För man får ju vad man förtjänar så denna man måste ju verkligen ha gjort något bra. Vem kan då bli räddad? undrar de, om inte ens en rik kommer in i Guds rike.
Och Petrus undrar specifikt hur det då kommer bli för dem som har lämnat allt.
Rikedom sågs ju som ett tecken på Guds välbehag med en människa, att Gud hade välsignat henom. För man får ju vad man förtjänar så denna man måste ju verkligen ha gjort något bra. Vem kan då bli räddad? undrar de, om inte ens en rik kommer in i Guds rike.
Och Petrus undrar specifikt hur det då kommer bli för dem som har lämnat allt.
Han står där med den där vågen i tankarna, väger varenda handling i sitt liv, varenda ord och tanke, varenda sak han gjort eller låtit bli att göra. Han placerar dem på sin tankes våg. Hur ska det bli för mig?
Ja, vi väger oss på en våg, allt vi gör och så läser vi i Salomos vishet: "Som vågens minsta vikt är hela världen för dig, som en droppe av morgonens dagg, där den faller ner på jorden." Och: "Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist." Hur mycket vi än försöker lägga på den där "plus-sidan" kommer det aldrig vara tillräckligt. Vi vet det och det gnager i oss, liksom det gnager i Petrus. Hur kommer det bli för mig?
Så bra då att ordningen i Gudsriket inte är den samma som vår. Bra att Gud är domaren och inte vi själva. Skönt att det är om Jesus vi läser i trosbekännelsen som ska "döma levande och döda". För den ordning han predikar är inte densamma som vår.
Vid en första anblick ser den ut att vara totalt omvänd: "Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist". Är jag i så fall först nu eller sen? Jag börjar räkna mitt liv, min inkomst, mitt välstånd, västerlänning och medelklass som jag är så har jag det rätt bra. Hur blir det då sen för mig?
Men det är inte ens så enkelt. Vi kommer aldrig att kunna räkna ut det, för vår matematik räknar med plus och minus, vi räknar fortfarande med belöning för utfört arbete.
Men till Guds rike kan man inte blidka sig. Det når man inte genom att samla poäng. Där råder en enda lag: Guds nåd!
Vid en första anblick ser den ut att vara totalt omvänd: "Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist". Är jag i så fall först nu eller sen? Jag börjar räkna mitt liv, min inkomst, mitt välstånd, västerlänning och medelklass som jag är så har jag det rätt bra. Hur blir det då sen för mig?
Men det är inte ens så enkelt. Vi kommer aldrig att kunna räkna ut det, för vår matematik räknar med plus och minus, vi räknar fortfarande med belöning för utfört arbete.
Men till Guds rike kan man inte blidka sig. Det når man inte genom att samla poäng. Där råder en enda lag: Guds nåd!
Nåd och tjänst hör ihop. Men jag kan aldrig förtjäna Guds nåd. Men om jag lever i Guds nåd kan jag bättre tjäna mänskligheten. Guds nåd är inte villkorad, jag kan inte förtjäna den. Jag får inte del av Guds nåd för att jag gör gott. Snarare kan jag göra gott för att jag redan har del av Guds nåd. Och ju mer jag lever i den nåden, alltså ju mer jag släpper mina försök att blidka Gud och människor, att göra gott för att samla poäng, desto mer kan jag tjäna, desto mer gott kan jag göra.
Martin Luther beskriver det med bilden av ett träd som bär frukt. Där trädet är människan själv och frukten är hennes gärningar. Ett gott träd bär god frukt. Goda gärningar kommer ur människans inre när hon lever i nåden.
Det går inte att vända på det. Det går inte att börja med frukten och genom den göra trädet gott. Nej, den goda frukten är ett resultat av att trädet i sig är gott. Alltså, varje god gärning är ett resultat av Guds nåd, som lever och verkar genom människan, eller snarare som är det vi människor lever och verkar genom.
Det går inte att vända på det. Det går inte att börja med frukten och genom den göra trädet gott. Nej, den goda frukten är ett resultat av att trädet i sig är gott. Alltså, varje god gärning är ett resultat av Guds nåd, som lever och verkar genom människan, eller snarare som är det vi människor lever och verkar genom.
Därför hör nåd och tjänst ihop. Vi kan aldrig förtjäna nåden. Den finns alltid där. "Du är barmhärtig mot alla" läser vi i Salomos vishet, "du älskar allt som finns till... Du skonar allt...".
Att leva i Guds nåd är att helt våga lita till den. Att helt släppa tilltron till mina egna tappra försök att samla poäng, att sluta fundera över om mina gärningar blidkar Gud. Att leva i nåden är att sluta försöka bli den som andra vill att jag ska vara, att släppa oron över att vinna eller förlora (livet). Då kan jag leva som den jag är.
Så kan vi bättre stå i mänsklighetens tjänst. Då är vi till människornas förfogande, i stället för i vår egen kamp om en plats i Guds rike.
Att leva i Guds nåd är att helt våga lita till den. Att helt släppa tilltron till mina egna tappra försök att samla poäng, att sluta fundera över om mina gärningar blidkar Gud. Att leva i nåden är att sluta försöka bli den som andra vill att jag ska vara, att släppa oron över att vinna eller förlora (livet). Då kan jag leva som den jag är.
Så kan vi bättre stå i mänsklighetens tjänst. Då är vi till människornas förfogande, i stället för i vår egen kamp om en plats i Guds rike.
Om du fortfarande känner dig osäker vill jag uppmuntra dig att slå upp din Bibel idag och läsa Matteusevangeliets nittonde kapitel. Läs om hur Jesus lyfter upp barnen och säger att himmelriket tillhör sådana som de, läs om hur han säger att det är omöjligt för människor att komma in i Guds rike, men för Gud är ingenting omöjligt, läs om vingårdsarbetarens lön, om att himmelriket inte ger lön efter människors uppsatta ordningar... Hem och läs!
Tack vare nåden kan vi stå till tjänst. Men nåden kommer alltid först.
Därför bad vi tidigare med psalmen:
Öppna mig för din kärlek, världen behöver mig,
världen behöver din kärlek strömmande genom mig.
Öppna mig för din kärlek, världen behöver mig,
världen behöver din kärlek strömmande genom mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar