Lär känna dina får och din herde

Predikan på tredje söndagen i påsktiden, årgång 3– "Den gode herden", 2014-05-04

Jer 23:3-8

1 Pet 5:1-4

Joh 10:22-30

Jesus är den gode herden.

I ett helt kapitel låter Johannesevangeliet här bilden vara dominerande. Hela kap 10 ägnas åt bilden av får, herdar och fårfållan. Först är Jesus grinden som fåren går in igenom – den som ger liv och stänger ute döden precis som fårfållans grind stänger ute vilddjur och andra faror om natten, Sen är han plötsligt den gode herden. Den som ger sitt liv för fåren, till skillnad från inhyrda (dåliga) herdar som inte känner sina får och därför inte heller på riktigt bryr sig om dem. Och nu, i det stycke vi nyss hörde talar han om för dem som ännu inte tror på honom att det är för att de inte känner honom så som fåraskocken känner sin (gode) herde. Fåren lyssnar till hans röst och följer honom.

Herdar är ledare. Det är inte bara en trevlig och passande bild evangelisten har valt om Jesus, utan en vedertagen bild att använda om kungar och ledare. Jesus säger mer än vad vi vid första ögonkastet tror oss förstå. Han säger inte bara att han är en god ledare, utan att han är Ledaren ("den gode herden").

När några blir trötta på detta bildspråk och ber honom tala klarspråk: ’är du Messias eller inte? Säg det rakt ut bara!’, svarar Jesus att han redan har sagt det, men att de inte har hört det eftersom de inte tillhör hans får, inte känner honom.

Men Jesus har inte sagt med ord att han är Messias. Ingenstans i Johannesevangeliets tidigare kapitel hittar vi ett direkt uttalande av Jesus. Men det är väl också just det som är poängen. "Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig".

Ja, så är det ju. Ordet blev kött. Så länge ord yttras är det inte mycket mer. Löften. Tomma. Det vet vi ju att det är så det är. Inte minst blir det tydligt så här i valtider.
Och Jesus gav inte bara ord. Han gör och predikar med sitt liv - helar, botar, kallar, vandrar med, lyssnar, frågar, släcker törst, mättar, och så småningom också (som han hela tiden antyder) dör och uppstår... Han talar inte bara om livet och freden, om himmelriket. Han lever det.

Hans lärjungar, hans får, har följt honom och fortsätter att följa honom just därför att de ser och hör honom. Lever med honom. Känner honom. Därför att de, gång på gång får liv av honom fortsätter de att följa honom. För att de litar på honom.

Detta är tro: tillit. Och efterföljelse är att leva i sin tro. Att följa den där rösten vi litar på.

Så är det också för varje ledare i vårt samhälle - politisk, kyrklig, förälder, idrottsledare, lärare... (listan kan göras lång)

Hur välbevakade är inte våra ledare? Politiker, biskopar, kungahus... Varje akt spelar roll för trovärdigheten. Vi följer ingen som bara ger tomma ord utan någon som också uträttar saker. Därför är det intressant inte bara det våra ledare säger utan också vad de gör.

Du som har ett förtroendeuppdrag, betalt eller ej, du som på olika sätt ska få folk att följa med, du måste också förtjäna det förtroendet hos dem du leder. Annars följer vi inte. "Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden" skriver Petrus till församlingens ledare. En god ledare, en god förälder, en god pedagog, är som den gode herden – känner sina får, och försöker leva som den lär.

Ett fint exempel på detta tycker jag att vår egen kyrkoherde, Sven Gunnarsson utgjorde på skärtorsdagens mässa här i Tumba kyrka. Jag tror inte att han är medveten om det själv. Just därför är det ett gott exempel, för att han bara gjorde, naturligt. Sven vill leda sin församling demokratiskt snarare än hierarkiskt och detta märks även i de små detaljerna. På skärtorsdagen, när vi var en hög med präster, pastorer och lekmän som uppklädda tågade in i mässan satt vår herde bland församlingen i prästskjorta, jeans och kavaj. Han hade en uppgift i gudstjänsten – att leda bönen om förlåtelsen. Det gjorde han. All annan tid spenderade han mitt i församlingen, på tredje raden eller så. Hans agerande speglar hans ledarskap.

Var goda herdar, ber Petrus församlingsledarna. Var föredömen. Detta gäller på alla plan. Det är ju så vi ska känna igen Kristus i världen och synliggöra Kristus.

Missförstå mig nu inte - vår frälsning är inte avhängig våra gärningar. Ingenting vi gör kan utestänga oss från Guds nåd.
Men om vi vill att den nåden ska bli verklig och synlig i världen då måste vi sträva efter två saker: lyssna efter (och följa goda herdar) och vara goda herdar.

Det gör vi genom att lära känna den gode herden – Jesus Kristus – så att vi kan följa hans röst med trygghet. Lär känna honom i bönen, i nattvarden, i Bibelläsning, i mötet med dina medmänniskor.

Jesus ord i evangeliets berättelse idag är menade som ord av trygghet. Han får "skall aldrig någonsin gå under". Ha den tilliten. På dig själv och din relation med Jesus. Håll den relationen vid liv.
Öva dig på att lyssna. Med mer än bara öronen.
Och öva på att predika med ditt liv, snarare än med ord.

Därför ska jag nu sluta med mina ord.