Friheten i Kristus

(Nedanstående predikan lästes upp i gudstjänsten av en diakon då jag fick vända vid kyrkporten och köra hem ett kräkigt barn)

Predikan på tolfte söndagen i trefaldighetstiden, årgång 3– "Friheten i Kristus", 2014-09-07

2 Mos 23:10-12
Gal 4:31-5:6
Mark 2:23-28
 

Varför?
Varför är det förbjudet att...
Varför måste man...
Varför varför varför?
Den som har barn i sin närhet vet att frågan varför är mycket vanlig. Och hur svårt det kan vara att Svara på den!
Varför måste jag äta frukost?
Varför måste jag hålla din hand när vi går över gatan?
Varför får jag inte ha gummistövlar på mig idag?
Varför måste jag sova redan?
Varför får vi inte plocka ax på sabbaten?

Jo, lilla vän. Vill jag svara då. Vi har en massa lagar och regler för att vårt samhälle ska fungera, för alla människors bästa. Vi får inte slåss eftersom då får något ont. Vi får inte stjäla eftersom då får någon mindre pengar till mat, vi måste sova, för annars orka vi inte med att arbeta och leka och skratta. Vi måste ta hand om oss själva om vi ska orka ta hand om varandra.

Men de svaren kommer aldrig att räcka. För jag kommer att genskjutas med barnets skarpa blick som ju ser att människor ändå lider och har ont, att vissa har så mycket mindre pengar än andra och att vi faktiskt orka leka och skratta även om vi går och lägger oss lite senare.

Jesus lyfte fram barnen som förebilder och sa till och med att vi måste bli som dem, för det är sådana som dem som Guds rike tillhör.

Och visst är barnen ena hejare på att ifrågasätta och inte nöja sig med ett svepande svar!
Barnen har också en viss tillåtelse att bryta regler som vi har satt upp - för de är ju barn. Men ibland lyckas barnen visa på det orimliga i att sätta upp regler för varenda liten händelse i livet - gummistövlarna är gjorda för att tåla regn, men det betyder ju inte att man inte kan ha dem i solsken för det! Tänk om vi kunde erövra en sån frihet lite mer i våra liv!

Jesus lärjungar plockar ax på sabbaten när några paragrafryttare hindrar honom och hävdar att de bryter mot påbudet att vila när de går där och s.a.s. skördar. Men de är ju hungriga så han svarar på ett sätt som ett barn kunde ha gjort - de där reglerna är ju till för oss och vårt välbefinnande. Hur i hela friden kan jag vila om jag är hungrig? Och visst ser ni liksom jag hur de med barnets frihet bryter vidare av axen.

 
En präst i Sala som heter Marit Norén, skrev i fredags en sån bra text på Svenska kyrkans hemsida att jag inte kan låta bli att dela den med er. Så här kommer den:
 
Lilla, stora människa. Där ligger du med ditt söndertuggade lamm, som ingen får tvätta. Snart ska jag stryka dig över ryggen och mjukt säga att det är morgon.
Men jag vet att det kommer att sluta med att jag ruskar dig, drar upp rullgardinen och säger att nu är det faktiskt dags att gå upp om det inte ska bli jättestressigt.
Du kommer att undra varför skolan måste börja så tidigt. Och jag kommer inte riktigt att kunna förklara det. Det bara är så, kommer jag till slut att svara. 
Sedan kommer du rufsig tassa ner till frukostbordet, kanske efter att du har satt dig på tvären några gånger över vilka strumpor som är lämpliga för dagen. Eller om det kanske var jag som satte mig på tvären.
Och du kommer att stava dig igenom en rubrik i tidningen på köksbordet och fråga varför de där barnen måste fly och vad e-t-n-i-s-k-r-e-n-s-n-i-n-g betyder. Jag kommer att säga ojdå, och lägga undan tidningen, men sedan säga att det är krig där barnen bodde.
Att den ena gruppen av människor vill få bort den andra gruppen. Och du kommer att fråga, men varför då, vad har barnen gjort för fel? Och jag kommer mumla att du måste nog äta upp filen nu. 
Jag kommer att se dig traska iväg till skolan med din ryggsäck, några steg efter din storebror, och du kommer att undra varför du måste ta sällskap med honom. Och jag kommer att tacka Gud för att vi lever i ett land som har fred och trottoarer. 
I eftermiddag kommer vi att gå ut från affären med våra chipspåsar till fredagsmyset, och du kommer att dra mig lite i handen och fråga varför hon med pappersmuggen jämt sitter där.
Jag kommer att vilja berätta om fattigdom och diskriminering, om uppgivenhet, om människornas rädslor och nationsgränser, om vår önskan att äga så mycket vi kan, även om det innebär att en annan inte äger något.
Men jag kommer att vara rädd för att skrämma dig för människorna eller ännu värre, få dig att tappa hoppet om dem. Så jag säger att jag inte vet, för jag känner inte henne, men att det är mycket som är orättvist i världen. 
Vi kommer att gå förbi valstugorna och du kommer att fråga varför de står där och jag förklarar att det är människor som vill hjälpa till att styra samhället. Du kommer att fråga varför och jag svarar att jag hoppas att det är för att de vill att människor ska ha det så bra som möjligt.
Varför har inte alla det så bra som möjligt då, kommer du att fråga. Och jag kommer att svara att det nog inte är så lätt och så suckar jag åt dig att ta på dig cykelhjälmen. Varför har inte du någon hjälm, säger du då. 
I kväll kommer jag att skriva en predikan till på söndag och du kommer att fråga varför jag ska på gudstjänst som är så tråkigt. Och jag säger att många tycker att det är fint och viktigt att gå i kyrkan. Och så får de ju höra min roliga predikan, försöker jag skoja.
Och du kommer att fnysa och säga att jag är ju kocko. Du kan vara kocko, säger jag och berättar att det handlar om Jesus som var hungrig, men att det fanns regler som sa att ingen fick jobba på just den dagen, för det skulle vara en vilodag.
Och det var ju en bra ide, men det gjorde att Jesus och hans vänner inte skulle få skaffa mat bara därför. Så Jesus sa att reglerna borde finnas till för människornas skull, inte för reglernas egen skull, berättar jag. 
Och då säger du att det är lite som att alla måste börja skolan jättetidigt, även om man är jättetrött. Jag säger att det är som att Jesus tyckte att man borde fråga ”varför” lite oftare.
Det gör ju jag, kommer du att säga. Och om ingen kan svara att det är för människornas skull, då är det nåt som borde ändras, eller hur?
Du är ju en riktig liten Kant, skrattar jag. En kant? Du är ju kocko, kommer du att säga och skutta ut ur rummet. 
Lilla, stora människa. Där ligger du. Nu väcker jag dig, så att du kan väcka mig.

 

 

Låt oss be...

Gud hjälp oss att bli mer som barnen - mer vågade och mer fria

Påminn oss om att våga ställa frågan "varför" när saker begärs av oss och dem vi har omkring oss.
Låt oss aldrig nöja oss med ett "därför"
utan alltid kämpa för att världen ska ha liv.
Amen.