40 dagars rannsakan

Betraktelse på askonsdagsmässa, årg. 3 - "Bön och fasta", 2014-03-05
2 Kor 7:8-13

Idag börjar vår 40 dagar långa vandring mot korset. Jag vet inte på vilket sätt du tänker fasta i år, om det är från kött eller från sötsaker eller från någon ovana. Men det viktigaste under den här perioden är inte att lyckas med din yttre fasta. Det viktiga är vad den fastan gör med ditt inre liv. Vandringen mot korset är en gåva till oss. Vi behöver hjälpa varandra att ta på allvar våra livsviktiga frågor om hur vi lever våra liv, vilken riktning vi har i livet.

I Gud är det som vi lever och rör oss och är till.

Gud bor i dig.

Guds kraft verkar genom dig.

Vad fyller du din längtan med?

Vad lägger du din kraft och energi på?

Gud har gett dig din kropp och din själ.

Hur använder du din kropp?
Tar du hand om den?

Hur använder du din själ?
Tar du hand om den?

Gud har gett dig hela världen.
Tar du hand om den?

Hur upprätthåller du din relation till Gud?

Fastan är en tid som ger oss möjlighet att fördjupa oss i vår Gudsrelation och i meningen med vårt liv.

Varför lever jag? För vem? Hur kan jag bättre leva enligt Guds vilja? Hur kan jag bättre stå i tjänst för livet?
Hur kan jag komma med hopp där misströstan råder?

Paulus skriver att en sorg efter Guds vilja leder till en omvändelse som ger frälsning och som ingen behöver ångra. Det låter hårt, att Gud vill att vi ska sörja. Så är det inte. Men om vi, när vi börjar rannsaka oss själva, vår livshållning kommer till insikt om saker vi skulle vilja förändra, får syn på vår egen del i världens synd, om vi får syn på hur vi med vår livsstil bidrar till andra människors olycka… Ja, då skapar det förstås en sorg i oss. Men den sorgen, och den insikten är det första steget i en förändringsprocess.

Precis som Jesus vandring mot korset blev tyngre och tyngre, hans lärjungar märkte hur hans mod sjönk. Han gick igenom lidande och död. Men Jesus vandrade mot livet, evigt liv, nytt liv, fulländat liv.

Därför vandrar vi med Jesus mot det där korset. 40 dagars rannsakan. Vi tar vårt kors. Söker efter vårt liv, vår längtan. Försöker rikta våra liv mot uppståndelsen – nytt liv, liv för fler.

(Avsluta med att läsa den indragna texten igen).

Låt oss tillsammans be och bekänna:

Barmhärtige Gud,
i din kärlek vill jag leva och ge kärlek vidare.
Gör mig till redskap för din fred.
Rena mig så blir jag ren.
Hela mig så blir jag hel.
Drag mig till dig så får mitt hjärta ro.
Amen.