Predikan på andra söndagen i fastan, årg. 3 – "Den kämpande tron", 2014-03-16
Gör det du kan!
Det behöver egentligen inte vara svårare än så.
Det behöver egentligen inte vara svårare än så.
Vilka kontraster de utgör, personerna vi möter i evangelietexten idag!
Lärljungarna som plikttroget följer Jesus. Som nyktert och genomtänkt har svar på tal och genomreflekterade argument för varje handling.
Kvinnan, som utan rädsla och skam, passionerat och osjälviskt häller ut den dyra oljan över Jesus. Utan reflektion, av hjärtats glöd, av kärlek, blottande, hängivet, i efterföljelse.
Lärljungarna som plikttroget följer Jesus. Som nyktert och genomtänkt har svar på tal och genomreflekterade argument för varje handling.
Kvinnan, som utan rädsla och skam, passionerat och osjälviskt häller ut den dyra oljan över Jesus. Utan reflektion, av hjärtats glöd, av kärlek, blottande, hängivet, i efterföljelse.
Det hon gör gnager i lärjungarna. Kanske känner de sig otillräckliga. Kanske önskar de att de själva hade möjlighet, hade mod att kunna utge hela sina jag till Jesus, våga öppna sitt innersta och leva helhjärtat, orädda, i efterföljelse.
Jag känner igen mig själv, kanske gör du det också. Jag tänker på de gånger jag tittar på den där galan – "Svenska hjältar" eller vad den heter. När jag får berättat för mig om dessa fantastiska människor som låter sitt hjärta fyllas av medlidande och släpper allt för att hjälpa en annan.
Genast börjar en inre dialog i mig: "Vilka fantastiska människor det finns! Underbart!" tänker jag. Samtidigt börjar jag inför mig själv försvara mitt eget agerande (eller snarare icke-agerande).
- vem vet vad pengarna man ger egentligen går till?
- jag har ju min familj som behöver mig och all min kraft.
- det är ju inte så enkelt… Tänk vad mycket man kommer undan med, med den meningen – det är ju inte så enkelt…
- vem vet vad pengarna man ger egentligen går till?
- jag har ju min familj som behöver mig och all min kraft.
- det är ju inte så enkelt… Tänk vad mycket man kommer undan med, med den meningen – det är ju inte så enkelt…
Och bakom försvarstalet ligger en känsla av skuld – vetskapen om att jag kunde göra mer, ville göra mer, borde göra mer. Den där skulden uttrycker vi på olika sätt. Ibland försvarar vi oss inför andra, precis så där som lärjungarna gör: "Vilket slöseri", "För den oljan hade man ju kunnat få trehundra denarer att ge åt de fattiga".
Jesus markerar tydligt: "Låt henne vara!" – låt inte din känsla av skuld gå ut över henne, och han ställer som vanligt precis rätt fråga: "Varför gör ni henne ledsen?"
Ja, varför? Varför blandar jag in alla andra i min egen kamp i att leva enligt Guds vilja? Varför gör jag henne ledsen?
Ja, varför? Varför blandar jag in alla andra i min egen kamp i att leva enligt Guds vilja? Varför gör jag henne ledsen?
"För den oljan hade man ju…". Där bakom orden av anklagelse ligger ett försiktigt "jag är i alla fall inte sämre än någon annan", ett urskuldande, en känsla av att inte vara sämst om än inte tillräckligt bra. En känsla av att inte duga, inte räcka till.
Därför vågar jag inte göra som kvinnan. Därför gömmer jag mig bakom ett skal av präktighet och nyktert resonemang. Därför ger jag lite lagom till människor som tigger om min hjälp, lägger lite grann i kollekten. Jag gör något i alla fall, så att jag en liten stund bedövar min känsla av skuld. Jag kan ju inte lösa världens alla problem.
Men vad skulle hända om jag "slappnade av" litegrann?
Om jag släppte taget?
Om jag föll i Jesu armar så som man faller i förälskelse?
Om jag slängde mig passionerat, utan att skämmas för den person jag kan komma att blotta – mig själv.
Vad skulle hända då? Kärlek? Evangelium?
Om jag släppte taget?
Om jag föll i Jesu armar så som man faller i förälskelse?
Om jag slängde mig passionerat, utan att skämmas för den person jag kan komma att blotta – mig själv.
Vad skulle hända då? Kärlek? Evangelium?
"Hon har gjort vad hon kunde" säger Jesus. Det vill säga, hon har inte gett allt hon har, utan hon har gjort det hon kan. Hon har inte funderat över alla alternativa sätt att använda oljan. Hon har inte diskuterat fram och tillbaka över det optimala agerandet i varje stund. Hon har gjort… det hon kan göra, det enda som står i hennes makt att göra.
Tänk om jag skulle sluta göra det som krävs och börja göra det jag kan!
Tänk om jag skulle sluta väga fram och tillbaka för att söka efter anledningar att låta bli eller göra på ett bättre sätt. Tänk om jag bara gjorde. För att jag vill. För att jag vågar. Det jag kan.
Tänk om jag skulle sluta väga fram och tillbaka för att söka efter anledningar att låta bli eller göra på ett bättre sätt. Tänk om jag bara gjorde. För att jag vill. För att jag vågar. Det jag kan.
Gör det du kan!
Det behöver egentligen inte vara svårare än så.
Och tillräckligt svårt ändå.
Och tillräckligt svårt ändå.
Låt oss be…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar